ångest

Det kryper sig långsamt på mig. Svårt att andas och klumpen i halsen. kanske inte är så smart att gå ut och festa ikväll. Alltid så mycket att anpassa sig till. Jag orkar nog inte riktigt det här. ikväll lovar jag mig själv att ta det lungt, tar inte med mig några pengar överhuvudtaget ut. Måste allting alltid sluta i tårar? Måste jag alltid förstöra allting?



knaprar paracetamol
i självdestruktivt
syfte

aldrig någon som
 brydde sig om vad jag
tyckte.

jag är expert på
verklighetsflykter
kan inte tänka mig en helg som
nykter

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0