Som sagt
Ja, det knappas inte mycket på tangenterna vid den här bloggen. Kanske är bra det, vem vet. Jag vet inte riktigt hur jag känner mig nu för tiden, jag vet verkligen inte. Det är en konstig känsla de där att inte riktigt kunna känna efter. Har upptäckt hur svårt jag har för att verkligen känna känslor. De vill inte riktigt komma fram, men när de gör de så kommer de vid fel tidpunkt. Säg sisådär halvtre en söndagsmorgon, ja hallå där snefylla.
Festa blir det inget för min del idag, ska på bio med mitt.. ja vad man nu kallar det och diverse andra människor som man också kan kalla vänner. Nu sitter jag dock och sipprar på de sista dropparna i ett glas vin, så en vit helg nej de är nog inte att tala om. Hade inte sagt nej till en trevlig vin-sipprar-kväll med lite flickor och bara vara sådär otroligt negativ som bara vi kan. Men att sitta i en bekväm fotölj med lite tilltugg och bara behöva tänka på skärmen framför sig är ju inte helt fel det heller. Bara jag får komma hem sen, till min säng, till min ensamhet. Jag behöver den nu, för att lära mig att känna. Lära känna mig själv.
Undrar fortfarande när mitt medvetna ska så att säga publicera den här bloggen. Pallar det väl inte riktigt än. Det slutar väl med att lärarna tar sig en smygtitt lite då och då som de gjort på andras. Fråga mig inte, men det är sant.
Nu va sista droppen av vinet slut och jag chansar på att jag blir upphämtad om sisådär tjugominuter, en halvtimme. Så tack för mig.
P.S Hösten är här och det gör mig lite deprimerad. Jag måste bort, långt bort härifrån. Därför ska jag och min vän till Polen på lovet. D.S
Festa blir det inget för min del idag, ska på bio med mitt.. ja vad man nu kallar det och diverse andra människor som man också kan kalla vänner. Nu sitter jag dock och sipprar på de sista dropparna i ett glas vin, så en vit helg nej de är nog inte att tala om. Hade inte sagt nej till en trevlig vin-sipprar-kväll med lite flickor och bara vara sådär otroligt negativ som bara vi kan. Men att sitta i en bekväm fotölj med lite tilltugg och bara behöva tänka på skärmen framför sig är ju inte helt fel det heller. Bara jag får komma hem sen, till min säng, till min ensamhet. Jag behöver den nu, för att lära mig att känna. Lära känna mig själv.
Undrar fortfarande när mitt medvetna ska så att säga publicera den här bloggen. Pallar det väl inte riktigt än. Det slutar väl med att lärarna tar sig en smygtitt lite då och då som de gjort på andras. Fråga mig inte, men det är sant.
Nu va sista droppen av vinet slut och jag chansar på att jag blir upphämtad om sisådär tjugominuter, en halvtimme. Så tack för mig.
P.S Hösten är här och det gör mig lite deprimerad. Jag måste bort, långt bort härifrån. Därför ska jag och min vän till Polen på lovet. D.S
Kommentarer
Trackback
