cmyk

Idag har jag och J varit och köpt tåg biljetter till Ystad, där båten till Polen går ifrån. Vi har ingen aning om hur vi ska ta oss till hennes släktingar som bor ca femtimmars bilfärd ifrån där vi hamnar. Vad nu fan den staden heter, är nog ingen ide för mig att ens tänka tanken på att ta reda på de heller. Och jag bryr mig inte speciellt mycket heller. Sedan har vi även problemet att det tydligen inte går några tåg från ystad och hem när vi väl ska åka tillbaka. Är där cikra en timma försent för att ta sista tåget. Fail på de med, men som sagt ingen bryr sig och lite äventyr har man väl inte dött av?

Helgen har väl funkat, inget överdrivet roligt. Drog av någon konstig anledning på bandy match i lidköping. Drack folköl och flörtade med killen på OKQ8! Hem till M och somnade i soffan. Vaknade upp och hade ingen aning om vart min mobil tagit vägen.

lördag blev hem och lägga sig i badet och försöka slappna av, gick sådär. Sen till polaren för lite förkrök innan krogen.

igår sov jag enbart hela dagen och kollade på film med D. De va myspys.

Jag vet inte riktigt vad som händer med mitt liv i övrigt, händer inte så mycket mer anatar jag. Det är de som är helt enkelt, finns det inget mer för mig? Bara massa tjaffs, alkohol och knark? Det är ivarjefall lite så som det känns. Nej nu ska jag inte vara så negativ, jag gör faktiskt andra saker också. Jag har faktiskt vänner och familj som tycker om mig. Men ibland känns bara allting så jävla meningslöst. Skriver kanske lite senare igen, nu ska jag upp och äta, faktiskt.

Skitkul när jag verkligen inte kan skriva denna jäkla samhällskunskaps uppsatsen. Eller rättare sagt jag orkar inte, jag kan säker om jag vill. Men jag vill ju inte, allt bara är som bortblåst. Allt pågrund av alla dessa regler man måste följa när man skriver den. Snälla kan jag inte bara få skriva.. jag vet ju att jag kan. Ska skicka ett mejl till min lärare och berätta för honom hur kass jag är i princip. Nej men jag ska tala om för honom att min ork inte finns i kroppen till att göra det här, det blir för tungt. jag pallar inte, helt enkelt. Han kommer nog förstå.

Rökelse är förövrigt bäst, går grymt bra att skylla på och så luktar de gott. Bara plus i kanten på det.

Jag är trött, arg, sur och ledsen på allt just nu. Som tur var är det inte långt kvar tils jag drar till polen. Sen blir det "Das Boot" och sen Afrika i lite mer än 3 hela veckor. Bara botr från allt, bara bort bort bort bort!

Bion igår va sådär, bilfärden dit va stel och allmänt frustrerande. Som vanligt kommer vi alltid i sista sekunden och klampar in sisådär en minut innan filmen börjar. Som tur var är det ju mycket folk där och det märks knappt, blir lite jobbigare när man trampar in i biosalongen här i stan och alla tittar ihjäl en. Hemfärden blev jäte rolig och jag kände peppen och kom ihåg hur mycket jag saknat att umgås med dem, sen gick det utför. Ska inte gå in på detaljer men det slutade med att jag skjutsades hem.

Väl hemma kände jag inte alls för att sitta ensam och försöka sova, så jag smsade min kära vän som oväntat åkte runt här omkring och kom snabbt och höll mig sällskap. Drog och köpte folkisar eftersom jag kände att min alkholkonsumtion behövdes stimuleras. Kolla på film, tjötade och tog fjantiga men söta foton. Sen somnade vi båda glatt och vaknade vid sju-tiden och kom på att det kanske var dags för hemfärd.

Nu idag vaknade jag upp av telefonsamtal och sms och en allmän känsla av "Jag kunde inte bry mig mindre". Satte mig med en macka och började läsa tidningen, vilket var totalt slöseri med tid. Då kom jag ännu mer på att jag faktiskt inte bryr mig ett jävla piss om något. Känns som en bra start på dagen.

Om en stund blir det middag här hemma med lite släktingar, sen vet jag inte vad jag ska försöka roa mig själv med. Det hetsas om göteborg men ingen vill svara på mina sms eller telefonsamtal så jag kan slå vad om att det inte kommer ske.  Nu är det dags att styra upp mig själv, tvätta bort svetten i armhålorn och inte ha på mig pappas alldeles för stora armani pyamasbyxor. Pusshej

Ja, det knappas inte mycket på tangenterna vid den här bloggen. Kanske är bra det, vem vet. Jag vet inte riktigt hur jag känner mig nu för tiden, jag vet verkligen inte. Det är en konstig känsla de där att inte riktigt kunna känna efter. Har upptäckt hur svårt jag har för att verkligen känna känslor. De vill inte riktigt komma fram, men när de gör de så kommer de vid fel tidpunkt. Säg sisådär halvtre en söndagsmorgon, ja hallå där snefylla.

Festa blir det inget för min del idag, ska på bio med mitt.. ja vad man nu kallar det och diverse andra människor som man också kan kalla vänner. Nu sitter jag dock och sipprar på de sista dropparna i ett glas vin, så en vit helg nej de är nog inte att tala om. Hade inte sagt nej till en trevlig vin-sipprar-kväll med lite flickor och bara vara sådär otroligt negativ som bara vi kan. Men att sitta i en bekväm fotölj med lite tilltugg och bara behöva tänka på skärmen framför sig är ju inte helt fel det heller. Bara jag får komma hem sen, till min säng, till min ensamhet. Jag behöver den nu, för att lära mig att känna. Lära känna mig själv.

Undrar fortfarande när mitt medvetna ska så att säga publicera den här bloggen. Pallar det väl inte riktigt än. Det slutar väl med att lärarna tar sig en smygtitt lite då och då som de gjort på andras. Fråga mig inte, men det är sant.

Nu va sista droppen av vinet slut och jag chansar på att jag blir upphämtad om sisådär tjugominuter, en halvtimme. Så tack för mig.



P.S Hösten är här och det gör mig lite deprimerad. Jag måste bort, långt bort härifrån. Därför ska jag och min vän till Polen på lovet. D.S