Hemma
Igår när jag cyklade hem och ner för vår gata så kom jag på att här har jag bott i ungefär 6 år. Och detta känns verkligen inte som hemma på de sättet. Det känns som ett permanent boende och att jag snart ska dra härifrån, vilekt givetvis är sant så sätt, men ändå är det lite konstigt.
Frändefors och vårt hus där kändes verkligen som hemma. Jag tror aldrig att jag fällt så mycket tårar som jag gjorde när jag för sista gången skulle lämna vårt hus. Till och med idag så är det mitt hus. Jag längtar inte tillbaka, de är inte de. Jag bara tänker att jag vill kunna ha det så igen och känna den starka känslan till en plats. Ungefär som jag gör för momor och morfars lilla söta hus ute i skogen, så vill jag också bo. Fast lite annorlunda.
Ett rött hus med vitaknutar och dekoration runt fönsterna. Nära havet eller en sjö med en stor trädgård
och ett grönsaksland så att om någon frågar så kan jag säga att jag odlat tomaterna själv!
Naturligtvis måste jag ha en hängmatta, jag har längtat efter en hängmatta i tio år nu.
Tror jag väntat tillräckligt?
Frändefors och vårt hus där kändes verkligen som hemma. Jag tror aldrig att jag fällt så mycket tårar som jag gjorde när jag för sista gången skulle lämna vårt hus. Till och med idag så är det mitt hus. Jag längtar inte tillbaka, de är inte de. Jag bara tänker att jag vill kunna ha det så igen och känna den starka känslan till en plats. Ungefär som jag gör för momor och morfars lilla söta hus ute i skogen, så vill jag också bo. Fast lite annorlunda.
Ett rött hus med vitaknutar och dekoration runt fönsterna. Nära havet eller en sjö med en stor trädgård
och ett grönsaksland så att om någon frågar så kan jag säga att jag odlat tomaterna själv!
Naturligtvis måste jag ha en hängmatta, jag har längtat efter en hängmatta i tio år nu.
Tror jag väntat tillräckligt?
Kommentarer
Trackback
