Spöar pensionärer och nynnar på "gud som haver barnen kär"

Jag tror jag borde erkänna mig besegrad. Hur många gånger har jag inte försökt få igång den här bloggen?
Försöker intala mig själv att jag inte har någon tid, ingenting vettigt att skriva och alla dom där ursäkterna som finns att välja mellan. Men jag har kommit fram till att jag bara ljuger, klart jag har tid? Och jag sitter alltid och filosoferar om allt och inget, mellan himmel och jord som jag egentligen vill dela med mig till allmänheten.

Igår kom jag till exempel på vad man ska ta med sig som personlig sak på robinson. Frö.
(Naturligtvis måste man komma på vilket frö, och se till så att de klarar av miljön. Även i träsk!)
Först och främst ahde jag teorin att man skulle äta den och sen bajsa ut den för bästa möjliga resultat.
Sen kom jag på hur onödigt det egentligen var eftersom ingen vill äta frön som kommit från ens egna så kallade toalett. Därför får man väl helt enkelt bara så och smyga dit lite bajs som jödning när ingen ser.
Så de så!

Nu känner jag mig inte lika besegrad längre. Nu känns det snäppet bättre i min tillvaro. Vet dock inte om det beror på mina briljanta ideer eller den sista slurken hosmedicin jag precis drack?

Förövrigt, vårdcentralen kan köra upp något. Satt med telefonen brännandes mot örat i 37 minuter tills jag gav upp!

Öööhm... Ja de va väl de då?

HAJ

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0