cmyk

Ser inte riktigt någon mening med att lägga mig nu. Det är ändå bara ensamt och kallt om fötterna, och somna de kommer jag säkert inte göra. Som vanligt blir det att man börjar tänka på någoting som man skulle kunna göra, men sen kommer man på att nej de är bättre att ta de imorgon och man försöker somna. Men det gnager så i huvudet att man verkligen efter en lång stunds vridande och vändande bara måste gå upp! Nu är jag hungrig och egentligen skulle jag vilja gå upp och ta något att äta men som tur va vet jag inte vad (bara jag inte fortsätter tänka på det nu).

Det är sådär otroligt läskigt tyst också. Jag rycker nästan till av att höra sysorna kravla runt bland sina äggkartonger, till och med larverna som kryper runt i sin jord (mat till ödlorna). Usch. Jag vet inte varför men jag stängde av tv'n. Tänkte sätta på en film här på datorn så jag kan stänga av den sen tänkte jag. Men det gör jag inte ändå, för då blir det för tyst. Vilket gör att jag vaknar igen.

Min slutsats är helt enkelt att jag är rädd för tysnaden!
(och lite mötkrädd har jag ju blivit på mina ädre dar)